I konstens namn har människor låtsats vara självmordbenägna, krupit runt nakna på golvet, skällt på folk och försökt bita dem. Blottat sig, sprungit nakna genom stan. Smort in sig med färg eller något annat. Gapat och skrikit, gråtit, svultit och … tja, vad har inte gjorts?
Om några veckor är det val i Sverige. Var går gränsen mellan ett konstnärligt inlägg i personvalsdebatten, politisk satir och – reklam? Vad händer om man låter huvudpersonen i en roman ge sig in i svensk politik på ett högst oväntat sätt?
Buthler & Öhrlund testar nu gränserna med ”Erövraren”, den senaste boken om Christopher Silfverbielke!
Rätt person,fel parti – möjligen ”Krisdemokraterna – för ett städat samhälle och ett sundare Sverige”!
Kan omöjligt föreställa mig allas vår Christopher som hällörat medgångsfår – inte ens i ulvakläder…….Kamouflage och maskirovka är förvisso användbart och licentia poetica skall alltid respekteras,men…..Bäste Skriftställare Öhrlund – Det finns gränser även för lågvattensmärken!
Hur vore det med ”Svenska Saneringspartiet – Vi gör rent hus,en gång för alla!”?
Icke desto mindre behövs i dag en stark man mer än någonsin”Folk – Stå upp!Storm – Bryt lös! Silfverbielke segrar!”
Hej måste bara säga så här att jag har lyssnat på dina böcker nästan en vanlig man. grannen. och nu uppgörelsen. ni måste göra en film om denna Christopher silverbjelke, hade varit fantastiskt att få se denna i en roll. Om ni någon gång behöver en silverbjelke karaktär så kan jag med glädje ställa upp som huvudroll =)
Bästa böckerna jag läst.
MVH Christoffer Yngve
mail christoffer.yngve@hotmail.se
Tack, Christoffer!