Det blir lite blandad kompott här, lev med det. ;o)
När vi pratar samhällssystem så säger min vän anarkisten (som naturligtvis lever ett behagligt övre medelklassliv med fin villa, två bilar och bra inkomst i ett vackert område):
1) Helt fri invandring, men inga bidrag till någon
2) Allt utom rättsväsendet kan ske i privat regi
Jag funderar en hel del över det där, länge. Tror inte riktigt att jag vill ha privata brandkårer som släcker bara om metallskylten på ditt hus visar att du betalt brandavgiften.
Dessutom finns det en hel del annat som jag tror och tycker att staten måste sköta:
*Sjukvård (naturligtvis ska det finnas privata alternativ som du kan betala/försäkra dig till)
*Kommunal kollektivtrafik (bör vara gratis för alla, kostar inte många kronor extra på skattsedeln)
*Bibliotek (alla ska ha rätt att läsa)
*Kultur: Muséer, teatrar, utställningar etc. Som motvikt till den helt sjuka övervikt sporten har både kommunalt och mediamässigt
*Infrastruktur: Järnvägar, tunnelbana, lokaltåg, bussar – och allt ska fan fungera!
*Skolor (naturligtvis ska det finnas privata alternativ för den som vill)
*Försvar. Därför att jag är officerson (färgad) och vill ha ett starkt försvar. Inte tre plan, två båtar och ett avdankat hemvärn. I takt med att Putin skramlar med vapen behöver vi ett starkt eget försvar och ett NATO-samarbete illa kvickt.
Men – sedan då?
Jag gillar den schweiziska tanken om demokrati. Folkomröstningar i geografiskt begränsade områden titt som tätt, om smått och stort. Om du inte orkar masa dig till vallokalen varannan vecka och rösta för den där bron eller mot det där bygget så får du hålla käft och skylla dig själv efteråt om det inte blev som du ville – du hade rätten att vara med och bestämma, ner i detalj.
Utmärkt.
Om vi nu tittar på skattesystemet och liknar det vid pensionssystemet. När de där ”roliga” kuverten började dimpa ner i brevlådan fick du veta att du hade ”förmånen” att bestämma över fem procent av din egen pension.
Fem procent. Hahahahaha.
Men – bättre än inget.
Om vi nu gör så här med skatten:
Sjuttio procent av din skatt går till sånt staten anser att du är för dum för att bestämma över: Polis, rättsväsende, räddningstjänst, försvar, skolor, sjukvård, äldrevård, infrastruktur och – tja, jätteviktiga grejor.
Trettio procent får du bestämma över själv.
Du anger i kryssrutor hur många procent av dessa trettio, du vill ge till olika saker.
Du kan antingen ge till, och därmed förstärka, de områden som staten redan bestämt (ovan) eller ange ”Migration trettio procent”, ”Städning av gator och torg tio procent”, ”kommunalt byggande av ungdomsbostäder, tjugo procent”, ”Motortävlingar, fem procent”, ”Egen pension, tio procent”, ”Cancerforskning, tjugo procent” och så vidare.
Vore det för mycket begärt att du får ha insyn i och kontroll över, vad futtiga trettio procent av din skatt går till?
Naturligtvis kommer det här aldrig att ske. Och det har inte ett smack med administrationssvårigheter att göra.
Vad det handlar om är att de politiker som du och jag röstat fram, dessvärre efter valet väljer andra vägar än de lovat, andra vägar än de du och jag trott på.
Skrämmande. Men så är det.
Därmed får drömmen om inflytande när det gäller skatten, förmodligen förbli en dröm.
Men – en vacker sådan.
Kanske är det dags att på allvar börja diskutera hela vårt statsskick?

Reser du dig upp, eller sitter du ner och håller käft?