Det finns en hel del att vara bekymrad över just nu. För stunden tycks en stor del av västvärlden vara mest bekymrad över bilden av en livlös, treårig pojke på en strand.
Det finns det naturligtvis all anledning att vara, även om det just i det här fallet tycks finnas en hel del märkliga och outrätade frågetecken kring varför pappan satte två små barn och en icke simkunnig fru i en flyktingbåt från Turkiet till Grekland. Var han verkligen per definition flykting? Eller är det som han sa, att han flera gånger nekats visum till Kanada där den generösa mostern skulle betala hans nya tänder, och att han därför valde att ta sig till Grekland för att komma vidare till ett generöst Tyskland?
Får vi någonsin veta sanningen? Den riktiga sanningen.
Men låt oss inte haka upp oss på det. Låt oss haka upp oss på att det dagligen dör tusentals barn i Afrika på grund av svält, uttorkning, sjukdomar och krig. De bilderna har inte varit på modet på länge. Bryr vi oss inte längre om de barnen? Och vad hände med kvinnorna i Rwanda? Den som en gång sett bildjournalisten Jonathan Torgovniks utställning Intended Consequenses om afrikanska kvinnor som blivit våldtagna och fött våldtäktsmännens barn, glömmer aldrig historierna bakom. 1994, när en miljon tutsier mördades i Rwanda av hutunationalistiska milisgrupper, våldtogs också mellan 250 000 och 500 000 kvinnor systematiskt. Hur många av dem och deras barn som mördades vet ingen säkert.
Några av de skrämmande och vackra bilderna av Jonathan Torgovniks från utställningen Intended Consequenses på Fotografiska Museet 2011. Våldtagna kvinnor som fött våldtäktsmannens barn och inte förmår älska dem.
Vad vi däremot säkert vet är att mord och övergrepp förekommer varje dag, världen över.
Och att barn dör. Hela tiden.
När jag i ett annat blogginlägg en gång gjorde en liknande jämförelse och undrade var alla skrikande feminister höll hus när kvinnor behövde försvaras, fick jag några kaxiga svar från människor som menade att det ena problemet inte gjorde det andra mindre men att man minsann inte kunde ägna energi åt allt samtidigt.
Ska vi alltså låta medieintresset för våld, svält och katastrof gå i modevågor? Är det så att vi inte orkar med att världen faktiskt är full av elände?
Kanske.
Av det lilla jag förstått, är sextio miljoner människor på flykt nu. Inte på grund av översvämningar, jordbävningar eller torka. Utan på grund av att några tomtar med handdukar på huvudet anser sig tjäna en så högre stående gud att de tillåter sig att fnatta runt och bränna, skända, tortera, våldta och mörda hej vilt.
Medan världen tittar på.
Istället för att ta tag i probemet, diskuterar världen vad man ska göra med flyktingarna. Turkiet har tagit emot 1,8 miljoner, Libanon 1,2 miljoner, Jordanien 628 000, Irak 247 000.
Närliggande Kuwait, Qatar, Saudiarabien och Förenade Arabemiraten har tagit emot – noll.
Världen är hård och vidrigt orättvis. Den borde bli bättre och mer rättvis.
Därför skapade vi en gång FN.
Först nu har jag verkligen förstått FN:s uppdrag och betydelse.
Jag trodde i min dumhet att organet i sådana här lägen skulle verka som en världsregering. I det här specifika fallet gå in med militärt våld och lära dem som mördar, våldtar och torterar att vi inte accepterar det. Strida mot dem, utrota dem om det behövs. Hur svårt skulle det vara, om USA och samtliga EU-länder gick ihop och skickade sina styrkor?
Istället väljer man att sätta plåster på cancer. Istället för att slå ut terrorister med modern teknik och massiv vapenmakt låter man oblygt sextio miljoner män, kvinnor och barn tvingas på flykt, bli offer för giriga människosmugglare och – för mångas del – dö på vägen. Varför?
Världen styrs – och har alltid styrts – av onda, mäktiga och giriga män, det är inget nytt. Men vad som intresserar mig i just det här specifika fallet är vem och vilka som har så stora ekonomiska intressen att människoslakten i bland annat Syrien tillåts fortgå?
FN:s roll har jag förstått nu. Kostymklädda män och kvinnor sitter i New York med jättelöner och ser bekymrade ut i tv- när de gör sina analyser. FN:s vita lastbilar åker runt här och där och delar ut matpaket, men det gör också all världens välgörenhetsorganisationer så det vore bättre om FN lade krutet på att ta tag i kärnproblemet.
Om det blev inbördeskrig i Sverige skulle jag hellre vilja fly till Norge, Danmark eller kanske Tyskland – än till Syrien. Och jag har svårt att på fullaste allvar tro att det finns en enda syrian som vill fraktas hundratals mil bort från sitt hem, nära och kära, för att frysa häcken av sig och stirra ut på snön genom fönstret i en flyktingförläggning i Norrland.
Något är fel på hela situationen.
Rejält fel.
Och världssamfundet tycks inte vara speciellt intresserat av att göra något åt det.
Just nu blir jag rädd över den storm av fördömanden mot de som enligt min mening pekar på sans och balans i migrationsfrågan,Allt verkar vara känslor,fri invandring,vi måste visa SD att det finns en majoritet som vill ha hit mera flyktingar?var skall de bo,var är jobben,var finns läkare lärare sjuksystrar poliser socialsekreterare alla de som skall hjälpa administrera hundratusentals människor till en ordnad tillvaro i landet,det hör jag inget av.Jag blir avtrubbad skiter i hur media och vissa politiker resonerar,låt stormen komma hoppas de får smaka på resultatet av sin enfald.
FN fungerar utifrån någon form av demokrati och alla länder som har rösträtt agerar utifrån sin egen politiska agenda. Vissa länder vill lösa problemet i Syrien med att bomba al-Assads regering, vissa vill lösa det genom att bomba ”rebellerna” och vissa vill sitta i ring och sjunga ”We shall overcome”.
Det är helt rätt som du skriver.Fn borde med hjälp av sina medlemsländer gå in och ta bort all form av diktatur så folket kan bo kvar i sitt hemland man borde också informera om att minska det höga födelse talet till rimligt antal och inte som idag 10-15 barn/familj men det antalet minskar kanske i takt med att våldtäkterna minskar när diktaturen för svinner.Så därför FN.Ut och jobba,gör själ för era feta löner.Som invandringen bedrivs idag är rena vanvettet och media har tappat allt sunt förnuft i sin rapportering,undrar vad de är rädda för.
Tack för många klarsynta analyser av de ”verkliga” problemen och katastroferna.
Hur ska det här sluta?
Om FN ska vara en kraft att räkna med måste vetorätten och de permanenta platserna i säkerhetsrådet avskaffas och USA dra tillbaka alla trupper från främmande mark. Vidare borde Nato ställa alla militära styrkor under FN:s befäl.