Brända moskéer och slagna kvinnor …

Julhelg 2014. Inte helt oväntat en rad tragiska trafikolyckor. En man hittas ihjälskjuten i Malmö. En lokal som används som moské i Eskilstuna brinner upp och branden anges vara anlagd.

Illa, om så är fallet. Vi har religionsfrihet, det här ska föreställa ett modernt land och då springer den som har ett uns av intelligens inte omkring och bränner samlingslokaler för troende, oavsett vilken religion dessa utövar.

Enligt tidningen Expo – vars sanningshalt jag förstås inte törs gå i god för personligen, men den anses ju vara seriös – så är det här det fjortonde attentatet mot moskéer 2014. Det har handlat om allt från klotter och krossade rutor till nu – mordbrand. Det här är bara ytterligare ett tecken på hur kylan i Sverige blir värre, hur intoleransen ökar, inte minst eftersom våra politiker belägger sig själva och andra med munkavle och vägrar ha en öppen diskussion om hur vårt samhälle ser ut och om hur vi vill ha det, nu och i framtiden. Vad vi konkret bör göra för att ha det så gott som möjligt. Och kanske i diskussionen lägga undan den vackra men naiva tanken om att alla alltid ska älska varandra, eftersom det aldrig kommer att ske. Men ändå försöka hitta en hygglig, realistisk lösning.

Utan att ens ha läst några siffror vet jag också att ett antal sjuka män pryglat skiten ur sina kvinnor under helgen.

Tragik. Politikerna – och då och då Systembolagets reklambyrå – väljer den lätta vägen:

Skyller på alkoholen.

Det är inte sprit som slår människor. Det är inte knivar som dödar, inte bilar heller.

Det är människor. Människor som inte mår bra. Människor som är desperata. Som är rasande, mentalt sjuka, som har bråttom, som …

Människor.

Enligt den senaste statistiken jag såg får en kvinna i månaden (!) sätta livet till för att deras galna män slår ihjäl dem.

Det finns fall som vi inte kan förhindra för att vi inte sett eller förstått förrän det är försent. Eller för att någon som har sett, inte har ringt och anmält. Eller för att anmälan inte tagits på allvar.

Men det finns massor av fall som kunnat förhindras.

Om politiker och lagstiftare menat allvar.

När jag blir diktator blir min första lösning den här:

Vi tar hjälp av den utmärkt fina nya tekniken. Varje man som hotat eller misshandlat en kvinna förses med fotboja (det här gäller naturligtvis även kvinnor som misshandlat män). Tekniken är utmärkt säker. När våldsmannen traskar innanför den magiska gränsen, låt oss säga två kilometer, går ett prioriteringslarm direkt till polisen som skickar en bil och förhoppningsvis hinner fram innan dåren börjar misshandla igen. Och oavsett om han hunnit fram eller ej förpassas han direkt till fängelse eftersom han redan brutit mot den överenskommelse hans förra straff innebar.

Hur svårt kan det bli?

Jo. Uppenbarligen är det jättesvårt, eftersom det inte genomförs. De som håller i trådarna är betydligt smartare än jag och det här, eller något ännu smartare, kunde varit verklighet för länge sedan. Vi hade kunnat rädda många kvinnors liv och ett stort antal barn hade sluppit bli av med den enda föräldern de kunde vara trygga hos.

Men det var inte tillräckligt viktigt för politikerna, de som ger lagstiftarna uppdrag. Samma politiker som skär ner bidragen till alla de kvinnojourer där människor ideellt sliter med det som staten borde ha tagit tag i – att erbjuda utsatta kvinnor och barn skydd.

Det är väl därifrån mitt så djupa politikerförakt kommer, för att jag inser att alltför många folkvalda babblar, ler mot tv-kamerorna men inte menar allvar.

Så, för säkerhets skull tar vi det där med jämlikheten igen:

Sossarna drev landet i fyrtio år innan de borgerliga tog över det i åtta.

Under fyrtioåtta år (!) lyckades ingen av dessa vältaliga kostym- och kjolnissar lagstifta och driva igenom något så enkelt som lika lön för lika arbete, vilket hade varit en ganska bra början.

Tänk på det en stund.

Tror du att någon av dem menar allvar?

Det här, och resten av problemen, tycker jag att vi ska fortsätta diskutera. Men just nu – i helgtider – vill jag skänka en tacksamhetens tanke och hylla alla de vardagshjältinnor och hjältar som ser till att vårt samhälle fungerar medan vi andra äter skinka och glor på tv: Sjukvårdspersonal, ambulanssjukvårdare, poliser, brandmän och alla som har jour, oavsett yrke. Tack för att ni offrar era helger för oss, inte minst ni viktigaste med de sämsta lönerna!

 

 

19 svar på ”Brända moskéer och slagna kvinnor …

  1. Förstog jag rätt nu? Men fotbojan hjälper ju i det fallet bara då kvinnan befinner sig i hemmet.Han som verkligen vill komma åt henne, han avvaktar väl tills hon befinner sig på annan plats, så det lät ju inte heltäckande. Eller hur menade du?

    • Möjligen har du rätt, jag vet inte hur mycket längre tekniken räcker i dag, om man kan förse även offret med en sändare så att avståndet mellan offer och förövare alltid syns. Det kan ju också vara så att offret inte vill ha ständig övervakning av sin person. Men enligt mitt förslag skulle man ändå kunna förhindra dumheter, misshandel och – död.

  2. Jag ogillar när man far med osanning även om budskapet kanske är korrekt. Socialdemokraterna hade inte alls regeringställning i alla de 40 år som du hävdar. 1976-1982 samt även 1991-1994 var det borgliga koalitionsregeringar. Sett ur dagens perspektiv så har vi under åren 1974-2014 haft borglig regering under 17 år. Frågan är om man då verkligen kan beskylla socialdemokraterna för allt elände eller om det kanske kvittar vilka stolpskott som styr.

    Mvh
    P-Å Svensson

    • Ojojoj då, missade något där. Då repeterar vi: Under ALLA dessa år har VARKEN Socialdemokrater eller borgare lyckats med det de påstår sig kämpa för.
      För att det inte är tillräckligt viktigt för dem.

  3. Hur stor är skillnaden i lön mellan kvinnor och män i samma yrke,med samma utbildning samt med lika erfarenhet i tid? Då avser jag någon form av genomsnitt för offentlig resp. privat sektor.
    Utifrån din formulering så måste den vara avsevärd, vilket jag inte tror att den är.

    • Naturligtvis kan det vara svårare att komma åt vad som sker i den privata sektorn. I den offentliga lär det inte vara omöjligt att skapa ordning. Vad spelar det för roll om skillnaden är stor eller liten, ur ett rent jämlikhetsperspektiv. Ska det vara rättvist, eller ska det inte, är frågan för min del.

      • Sant att det inte skall vara osakliga skillnader.
        I Arbetsgivarverkets rapport om löneskillnader 2000-2007 framkommer en differens på 1,3%. Så sett till den uppmärksamhet frågan haft på senare år kan en gissning vara att den är ännu mindre idag.
        Så just löneskillnaden är mao. reducerad till en ickefråga, åtminstone i offentlig verksamhet.

        • Ja, men det låter ju som en alldeles fantastisk statistik. *ironi*
          Då kanske vi kan övergå till resten av jämlikhetsfrågorna nu? ;o)

          • Jag ville endast konstatera att det i frågan om jämnställdhet florerar många myter, vilka en del har blivit så etablerade att de blivit till ”sanning”. Detta är nog tyvärr inte den enda myten, i världens mest jämnställda land.

  4. Med tanke på att det är lika vanligt att det är kvinnan som slår så är det väl mansjourer som borde prioriteras i första hand eftersom de knappt finns, åtminstone får de inga knappt några bidrag, för i det här landet bryr vi oss bara om kvinnor. Och lika lön för lika arbete?? Det har vi haft länge. Nu handlar det om lika lön för olika arbete och arbetstid så att utfallet blir lika för båda könen. inget annat.

    God jul 🙂

  5. Vet inte om du är öppen för diskussion.

    Men, forskning visar att män och kvinnor utsätts och utsätter varandra för lika mycket våld i hemmen. Det är ingen ursäkt, men det är alltid tråkigt att bara läsa ”mäns våld mot kvinnor (och barn)”

    Varannan månad får en man sätta livet till för att deras galna kvinnor har ihjäl dem. Varför inte försöka hjälpa alla dessa psykiskt sjuka personer?

    Expo undviker att rapportera hur många Synagogor och Kyrkor som utsätts för attentat… inte konstig från en propagandatidning.

    Vi har redan lika lön för lika arbete, om någon kvinna anser sig vara diskriminerad kan hon gå till DO, det kan inte mannen göra.

    Varför tvingas man alltid se samma vridna argument hela tiden?

    • Jag är glad att du kommenterar och respekterar dina åsikter.
      Men jag är rädd att vi tycks ha tillgång till helt olika information.
      Dessutom påpekar jag – om jag minns rätt – att samma behandling och straffsatser naturligtvis ska gälla de kvinnor som misshandlar män.

  6. Jag har ett förslag för att rensa ur bland våldtäktsmän och kvinnomördare.
    Ge dom bara några månaders fängelse på Hinseberg.
    Låt vakterna säga ”Hej tjejer här har ni honom! han är eran. Gör vad ni vill med honom så går vi och fikar”

  7. En liten och obetydlig människa i det stora samhället, så liten att om jag använde namnet skulle det troligen skada mig.
    Jag har tittat in här lite nu och då och uppskattat din frispråkighet. När du nu, enligt min uppfattning anlägger en raljant ton för att du ifrågasätts, svalnar intresset avsevärt.
    Självklart lägger du nivån som du vill på din sida och det står mig fritt att avstå från besök, vilket troligen inte kommer kännas som ett tungt beslut.

    • Ja. Lika liten och obetydlig som jag.
      Och visst tar jag mig friheten att raljera över alla som kan tycka i det oändliga men inte törs stå för sina åsikter.

Kommentarer är stängda.