Skit också. Jag hade verkligen trott att jag skulle slippa i år, men rätt som det var ropade chefen:

”Ska du ta och komma in till mig så att vi får pratas vid lite?”

Jag svor tyst, tog med mig en pall och satte mig framför spegeln:

”Ska det här verkligen vara nödvändigt. Är det inte lite fjolligt när det bara är jag och jag?”

Dag: Jag skulle uppskatta en annan ton från din sida, det är faktiskt din chef du pratar med.

Jag: Jaja, låt det gå undan bara, jag har mycket att göra.

Dag: Det är jag som avgör hur lång tid samtalet tar. Dessutom handlar det här om att följa arbetsmiljölagen.

Jag (viskar): My ass…

Dag: Förlåt?

Jag: Det var inget.

Dag: Jaha, ähum…. (bläddrar i papper och harklar sig) … hur tycker du att året har varit, på det stora hela?

Jag: Menar du politiskt, klimatmässigt, personligt eller arbetsmässigt?

Dag (blir något blek i ansiktet): Jag tror att vi lämnar dina politiska åsikter därhän. Det räcker alltså med det privata och det arbetsmässiga. Vi börjar med privatlivet. Hur går det?

Jag: Vad menar du?

Dag: Ja, alltså, familjelivet och så …

Jag: Tramsa inte. Du vet att familjen råkat väldigt illa ut under året. Hunden är den ende som har klarat sig. Hittills.

Dag: Hunden, ja. Du förstår att han inte kan följa med till arbetsplatsen – allergier och sånt.

Jag: Jag är inte allergisk. Dessutom är han en nakenhund. Jag avgör om han följer med till jobbet eller ej.

Dag: Hrm, nåväl, vi lämnar det där. Hur tycker du att det har gått arbetsmässigt, då?

Jag: Ganska hyfsat, måste jag säga.

Dag: Kan du precisera dig lite mer?

Jag: Jag har skrivit några böcker, deltagit i en rad antologier, skrivit reportage, bloggat, tja – levererat.

Dag: Hm, jahaja. Och mer?

Jag: Mer? Det är vad jag gör. Dessutom har det gått bra på andra sätt.

Dag: Hurdå?

Jag: Du läser kanske inte tidningarna? Jag har fått med mitt livs första låt i Melodifestivalen, jag har fått utmärkelsen Lennart Högman-priset 2016, inte minst för de åsikter jag framfört i den här bloggen. Jag har blivit nominerad till Stora Ljudbokspriset – för fjärde gången. Jag har fått mer än 10 000 gillare på Facebook.

Dag: Något mer?

Jag: Visst. Jag har vunnit VM i 400 meter häck, tagit hem Nobelpriset i medicin och kommit tvåa i Formel 1.

Dag: Spara på ironin, är du snäll.

Jag: Det var du som började.

Dag: (harklar sig igen och bläddrar i papper) Vad tycker du annars, om arbetsmiljön och så?

Jag: Den nya kaffebryggaren är under all kritik. Det går inte att hälla ur kannan utan att det rinner ut överallt. Dessutom skulle det ju inte skada om firman bjöd på en liten fest då och då, det är ju rätt brukligt på andra företag.

Dag: Det här är inget socialbidragskontor. Har du fler klagomål?

Jag: Ja, det har jag. För det första så ….

Dag: Jag tror att vi lämnar det därhän tills vidare. Ska vi säga så att vi dels gör en initierad konsekvensanalys av Q4 15, dels formulerar nya målstrategier och sedan tar ett nytt samtal i slutet av Q1 16?

Jag: Prata svenska.

Dag: Alltså i slutet av mars.

Jag: Helst inte.

Dag: Jag tycker mig ana en fientlig ton här.

Jag: Får jag gå nu?

Ridå.