Med risk för att verka tjatig:
Det är i mötet mellan människor saker händer. Inte minst i helgen som gick.
I tomma lokaler strax söder om Stockholm träffades 18 människor i varierande åldrar och från livets alla vägar, med ett och samma intresse:
Att utveckla sitt skrivande.
Några för att bli större som människor, andra med den bestämda ambitionen att bli Sveriges nästa stora författare. Alla under ledning av den duktiga coachen Ann Ljungberg som arrangerat kursen ”Den medvetne romanförfattaren”, där jag hade förmån att vara gästföreläsare.
Ann Ljungberg har åtta års erfarenhet som coach, lektör och redaktör. Av de 500 manus hon arbetat med har 100 blivit utgivna som böcker – ett fantastiskt resultat.
Efter ett och ett halvt hårt dygn gick deltagarna hem, lyckliga, omtumlade och med massor av tankar och intryck att sortera. Vi hade hunnit diskutera grundidéer, manusutveckling, skrivtekniker, utveckling av karaktärer, gestaltning, språkvård, hinder, klyschor, redigering, marknadsföring, förlagsorganisation, ekonomi, dialog, synopsis och mycket mer, och varva alltihop med korta, intensiva skrivövningar.
Under skrivkursen bildas närmast magiska ord och fraser – stycken som trollbinder deltagarna och får dem att lyssna med slutna ögon.
Kvar på borden låg inte ett enda block, inte en anteckning.
Ett tecken på att allt var viktigt, hade tagits om hand.
Det enda vi fick städa undan var tomma kaffekoppar.
På lördagen trodde jag, på söndagskvällen visste jag att några, åtminstone en eller två, av morgondagens svenska författare föddes i de där lokalerna i Västberga. Ni som läser det här vet mycket väl vilka ni är, och hur ni har att förvalta de underbara historier ni lät oss smaka lite på.
Bland dessa ansikten finns en eller två av Sveriges kommande, stora författare. Magiskt.
Ni har det inom er.
Vem av dessa ambitiösa toppar svensk bokförsäljning om fem år?
Ann Ljungberg hävdar, med risk att göra hela det finlitterära Sverige rasande, att vem som helst kan lära sig hantverket att skriva, att vara författare.
Jag är beredd att tro henne. Hemligheten handlar om att ha en unik historia och viljekraften, förmågan att berätta den med rätt röstläge. Det rent språkliga kan man alltid få hjälp med.
Men ytterst få har en historia som är värd att berättas.
Nu har jag fått träffa ytterligare några i detta fåtal.
Medan arbetet med morgondagens romaner fortsätter, vakar Ann Ljungberg över de blivande författare hon coachar.
En unik historia. Vilja. Tålamod. Röstläge.
Det är inga enkla krav eleverna på skrivkursen bär på sina axlar när de går hemåt.
Men såvitt jag kan se har alla lyckliga leenden på läpparna.
Susanne, Cecilia, Pernilla, Finn, Lasse, Åsa, Sverker, Neda, Barbro och alla ni andra:
Skriv!
Ge aldrig upp!
Vi ser med spänning fram emot resultatet.
Tack Ann och Margareta som gjorde även min helg oförglömlig och lärde mig – massor!
Tack själv Dag! Är det ok att jag lånar färgbilden på oss alla samlade? Allt gott!
Annika,
Alla ni som var med på kursen får förstås gärna låna färgbilden. Tack för ett gott samarbete och – lycka till med skrivandet!
Åh, så fint du skriver om kursen och oss. Jag fick en otrolig kick av hela helgen! Och entusiasmen försvann inte för att det råkade bli måndag 🙂 Tack!
Det gläder mig att höra – håll entusiasmgrytan kokande! :o)
Hej Dag, tack själv för allt du delade med dig. Min man lade genast beslag på Jordens Väktare 😉 Jag har lånat din bild och lagt ut den på min blogg http://www.farmorsbloggen.se Tills vi ses igen – ha det!
Toppen, tack själv! Jag hade en verkligt givande helg och lärde mig mycket av er!
Tack, Katinka! Skriv så det knakar och glöm inte att lyssna på familjen Bremnes skönsång!
Tack – vilket fint inlägg! Fina bilder också! Jag lånar och länkar och donar.
Låna på! :o)
Pingback: Blogginlägg om helgens kurs | Pernilla Alm
Tack själv!
Som du beskrivit det så bra så gick jag hem med hundra tankar och massor av nya idéer kunskaper i huvudet.
Det var inga problem att somna på kvällen kan jag bara upplysa om. 🙂
Hoppas du, Ann och Margareta fick ut lika mycket av helgen som jag.
Åsa, jag tror att de flesta somnade ovaggade efter den tuffa helgen, med småfåglar sjungande i huvudet. Men efter några dagar eller någon vecka kommer ni alla att märka hur många bra saker som poppar upp i skallen och ger ännu mer inspiration. Lycka till med skrivandet!
Vilket fint inlägg! Tack själv, Dag.
:o)
Åter, det är jag som tackar! :o)
Tack Dag – för dina roliga och givande föreläsningar på kursen och de fina orden om kursen vi gick. Kursen närde mina små spirande idéer. Tack än en gång :).
Tack själv, Neda (och alla ni andra). Jag tyckte att kursen var väldigt givande och ni lärde mig – massor! :o)
Snart har sju veckor gått, jag har nyss upptäckt den här sidan. Ett stort tack Dag för den inspiration du gav. Min berättelse växer, jag har fått ihop sådär 40 sidor sen sist. Det är ibland svårt med disciplinen, men jag lär mig. Tack också alla ni andra, era berättelser sporrade!
Sverker, kul att se dig här och härligt att höra att du skriver! Du har ett varmt,gripande språk och en stor begåvning. Vårda den och jobba på, så kommer det att gå bra!