Kan du tänka dig att köpa en begagnad Opel (18 000 mil på mätaren, oljeläckage och lite rost i dörrarna) av den här killen? Är hans utseende ärligt om han säger att han ”tänkt behålla bilen till frugan, men … ähmm …. bissniss is bissniss …”?
Pålitlig begbil-säljare?
Jaha. Så jag var elak nu igen?
Men ibland är förakt värre än elakhet och det var just vad Horace Engdahl visade i Gomorron Sverige, när han blev intervjuad om böcker och ombads ge lästips:
http://svtplay.se/v/2632833/gomorron_sverige/mera_med_horace_engdahl
När programledaren frågade vilka böcker ”vanligt folk” borde ha i sin bokhylla gav Engdahl fina och viktiga tips som ”Den heliga Birgittas uppenbarelse”, ”Fredmans epistlar” av Bellman, ”Gösta Berlings saga” och ”Ekelöfs samlade dikter”.
Engdahl pratade om fler böcker vars titlar kräver tungvridning, påpekar att ”bildade människor har hört talas om dem” och råkar namedroppa Proust (för dig som inte vet lika mycket som Engdahl: Fransk författare född 1871, död 1922 i Paris).
Sedan blir det riktigt pinsamt. Programledaren ber Engdahl ge pockettips som kan tilltala tio kvinnor, tjejer.
Engdahl ser besvärad ut och säger att han blir ”svarslös”. På frågan om han läser pocketböcker svarar han att ”jag är så väl försedd med biblioteksresurser” och att det är en ”slump” om han ”plockar upp” en pocket. När det handlar om pocketbokhandlar berättar han att det är ”inte ställen jag spontant besöker”.
Sedan kommer diskussionen in på butikskedjan Pocket Shop och Engdahl låter de sista resterna av nyans bytas ut mot en kombination av förakt och okunnighet: ”Jag har intrycket av att det är ganska dystra platser fulla av kriminallitteratur och gör-det-själv-råd”.
Därefter kommer en lång utläggning så djup att jag måste ha syrgas för att orka igenom den. Engdahl pratar om att ”den röst som tränger in är den som närmar sig läsarens inre röst” och att en bra författare ”inbjuder läsaren till att bli ens andra jag”. Navelskådandet fortsätter tills programledaren tack och lov avbryter med att påpeka att Engdahls egen bok snart borde komma i pocket, och undrar om det inte blir så.
Den före detta ständige (!) sekreteraren i Svenska Akademien och danskritikern (!) Horace Engdahl blir återigen mycket besvärad och svarar:
”Det får du prata med min förläggare om”.
Von oben-attityd är illa, förakt är värre.
Jag tror att den så insatte litteraturexperten Engdahl möjligen kan ha missat en poäng eller två. Dels är Pocket Shop-butikerna trevliga och kan aldrig – ens om de släcker ner helt – bli lika dystra som Engdahl själv. Dels har de ett betydligt bredare sortiment än hans fantasi förmår uppbåda och säljer nästan två miljoner böcker om året, vilket säger en del.
För många – inte minst barn och ungdomar – är pocketböcker inkörsporten till livslång läsning. I en tid där staten slaktar bibliotek och människor med begränsade ekonomiska tillgångar får allt svårare att komma åt ny litteratur, är pocketböckerna och deras ambassadörer ett viktigt ljus i mörkret.
Det har Engdahl råd att strunta i. Men inte vi andra. Ty boken är alltid lika viktig, oavsett vilken form den uppenbarar sig i. Läsning är inte alltid enbart bildning utan också njutning. Böcker är något att samlas kring.
På ren svenska – en bra bok blir en snackis vid kaffebordet på jobbet. Och då pratar vi inte i första hand om Proust eller Ekelöfs samlade dikter.
Bortsett från rent vatten är få saker så viktiga för ett samhälle och dess invånare, som möjligheten och rätten att läsa.
Och att välja vad man vill läsa.
Engdahls förakt skrämmer mig. Tack och lov behöver jag hans råd lika lite som jag behöver hans begagnade bil den dag det är dags.
Skicka honom MORD.NET, inbunden!
Men då kanske det bli choklad i byxorna….?
Och tror att du stavat fel på hans förnamn, som väl ska var Horror?
Trevlig helg!
// Ludde
Han kanske ska Eng(na sig åt en annan)dahl. Ja, jag vet det är en dålig poetisk strof men den passar hans insnöade åsikter.
Han måste haft en taskig barndom…
Åh, vad bra skrivet! Håller med helt och hållet.
Var det inte madame Antoinette som myntade uttrycket ”Ge kakor till folket”, när de svalt under Franska Revolutionen? Ska Herr H mynta ”Ge pocketböcker åt folket” eller vafalls?!? Vem bryr sig i vilken form ”pöblen” läser bokstäverna, bara de läser. Herregud…
.. och gissa vilkas böcker det snackats om runt fikabordet och lunchbordet det sista halvåret på mitt jobb (nej, det var inte jag som startade diskussionerna, jag var tyst, men ok, jag lade mig i diskussionerna efter en stund).. Jo, Herrar Buthler & Öhrlunds böcker.
Jag kan bara hålla med, vad sjutton, böcker och ordet, är detsamma om det är tryckt på billigt papper med tunna pärmar, som om det är tryckt på tjockt papper med hårda pärmar, eller i halv- eller helfranska band. Huvudsaken är att man läser
Har inte tid eller lust att läsa andras böcker. Har fullt sjå att skapa framtiden själv.
Han tror att han är en übermench! Bra Dag!
Äh! Jag tycker Horace är skitskön. Alla måste väl inte vara precis likadana!! Tycka likadant, intressera sig för samma saker. Om Pocketshopen säljer två miljoner böcker om året så kan man ju inte påstå att ”folket” bryr sig om vad Horace vet och inte vet, rekommenderar och inte. Nä, lägg ner den överlägsna attityden (just det!) och lyssna på hans tips. Han är faktiskt oerhört beläst, kunnig och intressant. Om man förmår filtrera hans osvenska oförmåga att dölja bildning. Tror inte han föraktar folk, tror det är roligare än så för jag tror inte han ens tänker på vanligt folk. Han lever i sin akademiska bubbla och det får han så gärna göra för mig. Stör mig inte ett enda dugg. Tvärtom är jag glad över att det fortfarande FINNS människor som han. Jfr med vilken politiker som helst och man blir – rädd!!! Så obildade och okunniga är de.
Dag, jag såg också programmet och tyckte att Engdahl klarade sig utmärkt. Jag upptäckte inget som skulle motivera indignation som hos dog och kommentarerna ovan, försåvitt det skulle innebära förakt att rekommendera god litteratur till vem som helst. Engdahl tipsar också tänkvärt att läsa Manns Bergtagen, t.ex. för gymnasister som snabbt vill hitta vägen till den europeiska kulturen.
Jag hörde också Engdahls direktörstal i Svenska Akademien med anledning av Riads tillträde på stol nr 6 efter Birgitta Trotsig. Talet avslutas med att hedra den okände läsaren, den som befinner sig långt ifrån strålkastarljuset, för hennes betydelse för litteraturen, hon som läser för att få hjälp med att förstå sig själv, menar Engdahl. Talet är mycket hörvärt, självironiskt, ren ”wit”. Länk här:
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=478&artikel=4869857
Det jag saknade bland Horace litteraturtips var Sofokles’ Kung Oidipus. Horace kanske inte kan grekiska, vilket som bekant är viktigt att betänka när man läser översättningar.
Hälsningar
Dag Ingo
Pingback: Lägg ner Svenska Akademien | Mina Betraktelser