Jag lever med Silfverbielke dygnet runt nu.
Försöker ta mig in i hans kropp, vara i hans hjärna, förstå vad han skulle tänka, säga, göra i varje given situation, Det är inte alltid lätt.
Men oerhört spännande.
Redan när Dan Buthler och jag hade beslutat att skriva En nästan vanlig man och karaktären Silfverbielke började ta form, sökte jag upp en psykolog. Mina kunskaper om hur en tvättäkta psykopat resonerar och agerar var alldeles för bristfälliga.
Jag fick en sextimmars lektion i psykopati. Steg för steg förklarade psykologen för mig hur psykopaten skiljer sig från en ”normalt” tänkande människa, och varför. Därefter försökte jag under månader tänka ”Silfverbielkskt” medan jag skrev. Likaså, när jag senare skrev Grannen, den av mina och Dans böcker som sannolikt fått mest upopmärksamhet.
Nu är det dags igen. En man girar i bilkön, tränger sig in framför och ger mig ett finger i backspegeln. I vanliga fall skulle jag inte ha reagerat. Nu slåt jag på Christopherhjärnan, funderar över olika alternativ. Ska mannen få överleva? Om inte – var är den perfekta platsen att städa undan honom?
I livsmedelsaffären: Den stressade kvinnan kör över min fot med kundvagnshjulet. I bästa fall kommer hon med ett lamt leende men oftast med ingenting. Christopheranalysen blir enkel – vi behöver inte sådana som henne. Det ska vara ordning och reda, människor bör visa artighet.
Han sitter ständigt på min axel nu, Silfverbielke. Och jag erkänner villigt att jag i många situationer uppskattar sällskapet.
Toppen Dan – kör i vind och låt fantasin flöda. Silfverbielke är en av litteraturens mest fascinerande människor just nu.
Av någon märklig anledning tycks Silfverbielke utövat ett visst andligt inflytande på åtminstone en av dina läsare,inte minst i det yrkesmässiga umgänget, men även vid mer eller mindre påtvingade besök i alltför många av hemstadens kvarter nuförtiden……Jag upptäcker att vår själsfrändskap ökar dagligen och tvingas erkänna att jag verkligen börjar uppskatta karlen till sitt fulla värde…!
Jag tror vi alla skulle uppskatta hans besök då och då. Ser fram emot boken som tusan.
Christopher hur ska jag klara mig? Har just lyssnat klart på uppföljaren. När kommer nästa? Bästa som skrivits inom svensk litteratur
Förhoppningsvis hösten 2014… :o)
Nog kan en del av oss behöva tänka lite mer som Christopher. Andra lite mindre… Jag gillar honom i mycket, men inte när han gör saker av ren djävulskap som våldtäkten av Jasmine exempelvis. Visst finns det ”tvättäkta” psykopater som C, men tack och lov har de flesta (även psykopater) någon slags egen heder också som de följer. Där den som drabbas åtminstone behöver ha gjort något för att förtjäna behandlingen.
Hade önskat en nåååågot mer mänsklig C antar jag. Har dock bara läst första boken än så länge. Men han blir bara värre så vitt jag förstår.