Visst känns det, nu när det är över.
Värkande fötter. En ofattbar trötthet. En kropp som skriker efter vila och sundare leverne.
Samtidigt – en stor glädje.
Kort sammanfattning för dig som inte orkar scrolla:
Bokmässan 2011 var, på alla sätt, fem fantastiska dagar av fina upplevelser och möten och jag passar här och nu på att tacka alla – ingen nämnd och ingen glömd – som gjorde den så härlig!
För dig som orkar:
Onsdag (Panikens Dag):
Jag minns inte hur många bokmässor jag varit på, men känslan av att smyga omkring i den hektiska, ibland panikartade miljön på onsdagen är speciell. Människor ropar, snickarna misshandlar skruvdragarna i montrarna och pallvagnar med böcker rullas ut. Det målas och dekoreras och affischeras och ställs upp böcker. Alla frågar sig: Ska vi hinna?
Dan före dan …
Under några timmar på kvällen minglade jag med ett stort antal bokhandlare, vilket var lika trevligt som alltid. Det känns viktigt att möta dem som är våra främsta ambassadörer.
Onsdagskvällen slutade givetvis inte som den skulle. Jag skulle göra tidig kväll.
Vid tvåtiden på natten, i baren på Park Hotell, lutade sig en vanligtvis mycket klok förläggare – ungefär lika nykter som jag – fram och viskade: ”Dag, du är den ende som kan avslöja hemligheten bakom Palmemordet. Skriv en bok om det! Jag vet att dina teorier kan knäcka koden! Du får obegränsade ekonomiska resurser!”
Nästa morgon vaknade jag av ont i sidan. Det visade sig att jag låg på en träskylt som på grumliga vägar kommit till mitt hotellrum. Det stod något om kärlek på den.
När jag på förmiddagen påminde förläggaren om vad som sagts kvällen innan, kom vi överens om att vi kanske skulle värdera Palmeidén en gång till innan jag går igång …
Torsdag (De Många Minglens Dag):
På något sätt blev mässan klar till öppningen i år också …
Öppning! Den där speciella känslan av att gå in på bokmässans första riktiga dag, som egentligen bara är öppen för branschfolk. Förlaget Bra Böcker hade en monter som var betydligt bättre och finare än förra året, och det hade inte sparats på dekoren. PR-chefen och mässgeneralen Eva Ahlkvist var med all rätt stolt.
Innan mässan var slut var förlagets bokhyllor betydligt mer rensade!
Lotta Bromé grillade oss Bra Böcker-författare två gånger om dagen.
Torsdagen är av tradition De Många Minglens Dag och denna var inget undantag. Jag minglade först hos Förlaget Voltaire (som gav ut ”Grannen” och där jag regelbundet medverkar i kulturtidskriften Voltaire), sedan hos Bra Böcker och därefter på ett par ställen till.
Full fart på Bra Böckers montermingel.
Jag skulle göra tidig kväll. Det blev tidig morgon istället. Tillsammans med en galen grupp bestående av författare, fotografer, säljare och bildbyråfolk löste jag i stort sett alla världsproblem till en bit in på morgonen.
Fredag (Festdagen):
Flängde som en kanin. Jag ville försöka hinna se lite av den som vanligt gigantiska mässan. Möten med flera förläggare och författare. Två monterintervjuer med proffsiga Lotta Bromé som först intervjuade Dan Buthler och mig om Jordens Väktare, sedan mig om Brott i Sverige. Bra uppslutning i montern.
Lotta Bromé är en suveränt duktig intervjuare.
Intervjuad blev också – förutom Dan, jag och deckarförfattarkollegan Varg Gyllander – vår duktige förlagskollega Tommy Deogan. Tommy har ett förflutet som bad guy och drogmissbrukare på samhällets baksida. Men när hans bror Tony Deogan blev ihjälslagen i ett huliganbråk beslöt Tommy sig för att byta kurs. Tommy har nu skrivit två mycket viktiga böcker – Blodsbröder och Män av våld. Med skärpa men samtidigt en stor ödmjukhet tillbringar han sin tid med att hålla föredrag om huliganism, mot våld och arbetar också för att stödja människor med hjärnskador. Läs hans böcker!
Läs Tommy Deogans böcker och missa inte chansen om du kan få höra ett av hans föredrag!!
Plötsligt blev det stor oro i mässhallen. ”Konstnären och debattören” (stryk det som ej önskas!) Lars Vilks dök upp i skottsäker väst och flankerad av SÄPO:s livvakter medan horder av uniformerade poliser patrullerade gångarna kring honom. Uppdrag Gransknings reporter blev gripen och indragen i ett förhörsrum – trots presskort – för att han råkade komma på för nära avstånd!
Vi kan ägna timmar och dagar åt att diskutera Vilks, det han gör och yttrandefrihet. Jag tycker dock illa om att han raljerar över den incident nyligen i Göteborg då Nationella Insatsstyrkan slog till och grep fyra påstådda terrorister för vilka Vilks var måltavlan. Jag tycker ännu sämre om att han riskerar många människors säkerhet genom att ränna runt på bokmässan, allt i provokativt syfte.
Jag hann med ett snabbmingel hos författarkollegerna Lars Rambe och Sölve Dahlgren som tillsammans med författarcoachen Ann Ljungberg startat HOI Förlag, för dig som vill ge ut sin bok själv. HOI hade haft lysande dagar eftersom intresset för egenutgivning ökar så starkt.
Därefter var det dags för förlagsmiddag med Bra Böcker på en trevlig italiensk restaurang med alla förlagskollegerna. Vid det laget hade mina skönheter kommit till stan. Hur många har förmånen att leva ihop med flera snyggingar?
Three beauties …
Lördag (Montrarnas, Mer-Mingel, Fler-Festernas och hinna-med-allt-dagen):
Vid hotellfrukosten krockade jag med Boris Benulic, vd och förlagschef på Voltaire. Jag erbjöd honom ett glas japanskt korngräs för att hjälpa hans nya, hälsosamma image på traven och naturligtvis tog han emot med stor tacksamhet! :o)
Efter en lugn promenad från hotellet till mässan möttes jag åter av en uppiggande syn:
Maffig mässdekoration.
Brott i Sverige har fått ett glädjande mottagande och stor uppmärksamhet. Det är svårt att inte fundera på en fortsättning.
Begreppet gerillamarknadsföring har nu – av min ordlekande vän Dan Buthler – döpts om till gorillamarknadsföring och naturligtvis ägnade jag mig åt lite sådan på mässan:
Dagen fortsatte i intervjuernas tecken. Lotta Bromé var aningen skakad sedan hon dagen innan attackerats på Avenyn av en galen kvinna, medan hon i lugn och ro stod och snackade med Maria Montazami, årets inte helt otippade mässfavorit.
Så blev det dags för ännu mer mingel. I hotellbaren Heaven samlades en stor del av de svenska deckarförfattarna för att ta en drink och utbyta erfarenheter.
Theorin, Frimansson och … vilka känner du igen? Linslusen i förgrunden är väl knappast okänd…? :o)
Kvällen avslutades för min del med en fantastisk middag på Hereford Beefstouw tillsammans med de duktiga tjejerna Helena och Gabriela på ljudboksförlaget Storyside. Brukligt är att man sedan ska bege sig till Park på Avenyn för att tränga sig in i den överfulla baren och skrika i öronen på bokfolk för att överrösta musiken. Men efter min första kväll på Park och min andra på Avenyn kände jag att jag med gott samvete kunde avstå.
Söndag (Den Stora Trötthetens Dag)
Anlände till mässan och fann att allt som vanligt var en aning avslaget. Färre besökare än under de tidigare dagarna och fler hålögda människor i montrarna. Fyra dagars mässande, minglande, säljande, debatterande, bärande, läsande och festande hade tagit ut sin rätt för de flesta.
Jag inledde med en monterintervu hos Journalistförbundet, min fackförening sedan snart 30 år. Ombudsmannen och yrkesetikspecialisten Justus Bennet och jag diskuterade kriminaljournalistik, yrkesetik och förstås – Brott i Sverige. Jag fick en glädjande stor publik och sålde böcker till hugade spekulanter.
Justus och jag debatterar en viktig fråga som ofta hamnar i skymundan – journalistens yrkesetik, inte minst när det gäller kriminaljournalistik.
Därefter var det dags att gå direkt till Deckarakademins scen, där Dan Buthler och jag blev intervjuade om Jordens Väktare.
Under de sista timmarna på årets mässa promenerade jag runt och gjorde några fynd här och där. Dessutom lade jag märke till att det inte alltid är så lätt att formulera sig, inte ens på en bokmässa:
Men frågan är ändå om inte min gode vän Michael Gardell fångade mässans största textmässiga klanteri:
Exakt hur tänkte de här …?
Trött men belåten körde jag hem från årets bokmässa. Just när jag nådde Stockholmsgränsen ringde en reporter från Expressen och ville intervjua mig om hur man skyddar våra barn från de pedofiler som härjar på internet. Viktigt.
Tillbaka i verkligheten, med andra ord.