”Jag förstår mig inte riktigt på dig, du jobbar ju hårt för att skaffa dig fler konkurrenter.”

Orden kommer från en svensk författarmästare, min gode vän Kjell E. Genberg. Kjell innehar så vitt jag vet svenskt rekord i bokpublicering – han har gett ut 250 romaner och över 600 noveller. På den internationella marknaden är han inte störst, men på hemmaplan är han värd all aktning och applåder.

Och Kjell undrar varför jag jobbar för att skaffa mig konkurrenter.

Vad han refererar till är dels att jag coachar en liten grupp ytterst ambitiösa människor som kämpar för att bli författare, dels att jag håller kurser i skrivande.

Och varför gör jag det, när jag kunde ägna ännu fler timmar åt det egna skrivandet?

För att det är så förbannat kul!

Jag har fått en gåva i livet – att kunna skriva. Jag har försörjt mig på det, och fotograferandet, under ett helt yrkesliv. Jag kan inget annat, vill inget annat. Att skriva är det roligaste som finns i min lilla värld.

Att få dela med sig av en kunskap, att få inspirera andra, är också en gåva. Och glädjen man får tillbaka på olika sätt, är ovärderlig. Jag lär mig av mina coachingelever och av deltagarna på skrivarkurserna. Jag möter nya människor och öden, får höra nya historier – och föder nya tankar, idéer.

Jag känner författare som ser andra som ett hot. Det gör inte jag. Tvärtom.

För tjugofem år sedan fick jag förmånen att under några år, som reporter och fotograf, arbeta som utrikeskorrespondent i Hollywood, Kalifornien. Mina reportage publicerades i magasin i tjugo länder över hela världen.

För att jag var på topp.

I Hollywood påmindes jag dagligen om hur många kreativa människor det finns. De skrev bättre än jag, fotograferade bättre. De producerade dagligen texter, bilder, konst, teater, film och kommersiell annonsering av toppklass. Kanske borde jag ha blivit rädd när jag styrde min Chevrolet förbi de otroligt kreativa billboards jag passerade längs Sunset Boulevard och Hollywood Boulevard, såg på teve eller läste tidningar.

Tvärtom – jag blev taggad.

Jag insåg att jag inte kan leva på rykten. Jag är inte bättre än det jag presterade i går, oavsett hur mycket jag har bakom mig.

Som kreatör, konstnär, författare – kalla det vad du vill – går det inte att gömma sig bakom myten om den svåra som sitter i ett mörkt rum med basker på skallen och ett glas rödvin i handen medan smärtan skär genom kroppen. Det handlar om att leverera något riktigt bra. Något som andra människor vill ha. Gång på gång på gång.

I den cirkeln är det absolut ingen nackdel att ha hungriga debutanter i bakhasorna och att hjälpa dem framåt – tvärtom. Konkurrensen tvingar dig att hela tiden tänka ”hur kan jag bli ännu proffsigare, skriva bättre, få fler läsare?”

Det är nyttigt. Så fortsätt jaga mig, det håller mig vaken.