Jag sitter bara fyrtioåtta mil från USA:s absolut sydligaste punkt (varifrån det faktiskt bara är ett rejält stenkast till Castros Kuba) och tittar i kalendern.
Snart dags.
Hantverkaren som nyss var här (amerikan) sa att han hoppades slippa jobba i morgon för att han ville förbereda sig. Hantverkarna som var här i går (kubaner) sa att de är stolta amerikaner och att de ska fira på lördag.
Jag ser redan den amerikanska flaggan på fler bilar och motorcyklar än jag sett under de senaste veckorna. Affärerna fylls med patriotprylar – tallrikar, dekaler, hattar, t-shirts, väskor, banderoller, marschaller, pennor, servetter, dukar, muggar, plastglas, ballonger och gudvetvad – med stars-and-stripes-mönster. Man kan tycka precis vad man vill om detta kommersiella fyrverkeri, men jag blir barnsligt förtjust av att se de vackra färgerna.
Det handlar om en möjlighet att fira, om gemenskap, om feststämning.
Men också – viktigast av allt – om stolthet över att vara amerikan. Stolthet över sitt land. Det där som vi har tappat en stor del av, förutom när Sverige vinner i fotboll eller hockey. Då är det ok att tjoa och vifta med flaggan, samlas i Kungsträdgården eller på Sergels Torg för att hylla hjältarna (vilket är rätt och bra).
Men inte annars.
De invandrare jag träffar här är omåttligt stolta över att ha klarat de 100 viktiga frågor som de måste kunna besvara om de vill få medborgarskap: Vem var den förste presidenten? Vad innebär konstitutionen? Vad betyder religionsfrihet? Och så vidare.
Mina invandrarvänner i Sverige är mer stolta över att vara svenskar, än någon svensk jag känner. De många taxichaufförer – från Iran, Irak, Kurdistan, Eritrea, Grekland, Libanon, Litauen – jag åker med frågar varför vi inte är stolta över vårt land, varför vi inte viftar med flaggor, varför vi inte försvarar våra lagar bättre mot dem som kommer till oss och bryter mot dem?
Jag har inget svar. Och jag känner mig dum.
Patriotism. När blev det fult i Sverige?
Ömsom bedrövad, ömsom ilsken och ömsom kräkfärdig läser jag den ena hårresande historien efter den andra i svenska tidningar. Om hur nationalsången inte får sjungas på skolavslutningen. Om hur den svenska flaggan inte får hissas. Om hur taxichaufförer på Arlanda inte får ha den svenska flaggan, eller någon annan svensk symbol, i bakrutan medan chaufförer från andra länder gärna får klistra upp sina flaggor.
För någon kan ju bli kränkt. Det värsta som kan hända i Sverige – värre än restskatt, ebola och terrordåd.
Danskarna är, med all rätt, omåttligt stolta över sitt land och sin flagga. Norrmännen går man ur huse och tjoar natten lång den 17 maj och här kommer hela himlen att explodera den 4 juli.
Var tog vår patriotism vägen? När blev det fult att vara en stolt svensk?
Jag är stolt över att vara svensk. Jag är också tacksam och glad över att få vara här i mitt andra hemland på årets kanske viktigaste dag.
Och nej – jag skäms inte för någotdera. Frågor på det?
Det blev fult att vara svensk när antirasist lagen kom. Då fick ”antirasisterna” stor makt. Dom största rasisterna som finns är antirasisterna. Dom ser rasism i allt. Tyvärr.
”När blev det fult att vara en stolt svensk?”
Det började med Palme. Idiotin fortsatte sedan med Bengt Westerberg för att sedan tas till fulländning av dagens genuskonspiratörer innefattandes kommunister, miljöpartister och ”feminister” och som sedermera även tagit kontrollen över bastioner där tänkandet tidigare var hyfsat normalt och liknade det som finns i resten av Europa och övriga världen.
Antagligen så driver de denna agenda i form av missriktad solidaritet med alla som inte hade förmånen att få födas i Sverige och vill nu utrota denna ”orättvisa” genom att försöka skapa ett nytt Sverige. Det gamla ska hatas, förnekas och förminskas då det vill skapa något nytt och ”bättre”.
Det nya är mångkuturalism och är inskrivet i Sveriges grundlag. Enligt Mona Sahlin så ska invandrare inte assimileras, istället ska de gamla svenskarna integreras i det nya spännande och betydligt häftigare mångkulturella nya Sverige.
Reinfeldt drog sitt tydliga strå till stacken när han hånade svenskar och Sveriges historia genom att säga att allt som svenskar bidragit med är barbarism medan det endast var invandraresom byggde Sverige.
Många tycks av diverse olika anledningar vilja förstöra det gamla Sverige och istället skapa ett nytt.
Det kommer inte att bli en trevlig plats. Våldet, våldtäkterna, kriminaliten och den tilltagande islamiseringen i dagens samhälle är blott en föraning. Socialdemokraterna bejakar detta och kommer snart att införa en nationell muslimsk helgdag. Fråga Jämtin om ni undrar.
/Mikael Svensson
Kan inte annat än hålla med dig.
Dock ,det är mycket jag inte är stolt över men det är mer riktningen Sverige tagit under journalisters och politikers ’handfasta’ ledning de senaste åren. Det har garanterat startat långt tidigare än så, men det är nu det står i full blom.
Det spekuleras friskt inom den vuxna släkten och bekanta om vart man skulle vilja emigrera om inte sans och realism gör sitt återtåg de närmaste åren. Vi närmare 50 eller äldre anser oss för gamla (vi dör nog innan det är totalt U-landsartat), men våra mer eller mindre vuxna barn … mjo, de kanske borde söka sig annorstädes.
Fråga Idioten Reinfeldt,ursvenskt är barbariet,landet tillhör inte de svenskar som levt och lever här,eller varför inte svindlaren Borg som sa att utan invandring hade vi stampat jordgolv.
Det blev officiellt fult att tycka om sitt land den dagen då SD kom in i riksdagen. Varför? Jo för SD:s vilja var att värna det svenska och meningsmotståndarna menade att Sverige gubevars numera var ett mångkulturellt land och då var det ofint mot de ”nya” svenskarna att bara värna det svenska. Usch och fy så hemskt skanderades det från den södra delen av hufvudstaden. Och så bestämdes det med emfas att landet Sverige hade ingen egen kultur utan allt var importerat från andra länder och då kunde man ju inte tycka att det fanns något speciellt svenskt i landet Sverige. Steg två på agendan är, enligt säkra källor, att avskaffa nationaldagen och ersätta den med en internationell dag. Steg tre är att byta namn på landet…
Danskar, norrmän och svenskar är urbefolkningar i sina länder, amerikaner finns det inga, om du inte menar indianerna som man gjorde sitt bästa för att utrota. Ett land byggt på folkmord och slaveri är i sanning inget att vara stolt över och dessutom har de hållit Europa som gisslan i sjuttio år.
Hoppsan, då!
Nyanser är visst något som är okänt för dig, Stefan.
Den i mina ögon överdrivna patriotismen i USA känns som en efterkonstruktion i syfte att hålla den pinsamma historian på armlängds avstånd; landet är stulet och de är stolta medans vi ger bort landet och skäms.
Mina vänner och bekanta i Finland, Norge och Danmark har aldrig tidigare kunnat fatta hur svenskar kan tycka att det är fint att skämmas för Sverige. Numera börjar de fatta. Själv föreslår jag att vi i konsekvensens namn gör en nationell uppdatering och kallar oss Fjantrike eller Fjolland. Paraderingsvanan har vi redan inne och våra media och statliga ideologistyrningsverk sköter marknadsföringen kring namnbytet. En ny, färgglad flagga med hink och spade som rikssymbol, gilla-gilla-tävling om lagom dagisanpassad text i nationalhymnen.
4th of July är hela världens nationaldag. Pax Americana! Hälsningar från Nevada. Jag saknar kebaben från Malmö och somrarna när jag var liten i Skärgården. Jag saknar inte det huvudlösa firandet av Midsommar, Valborg och annan fyllekavalkad som vilken normal människa som helst definierat som svineri. Sverige var ett U-land för 150 år sen och likt barnbarns lättja att bränna farfars arv så är Sverige på väg dit igen. Lycka till med alla nyanlända Ni vägrar sätta i arbete där dom behövs. Ge dom mer pengar och mer frihet än dom någonsin har haft och sen förvänta Er att dom ska vara med och hjälpa till att bära fram landet där ingen egentligen vill bo om dom fick välja. (Alltid kul att reta upp någon med lite skrämmande sanningar)
Förstår inte hur man så medvetetet kan förstöra ett helt land. Det är overkligt.
När och hur brann det till så eländigt i skallen på så många samtidigt!! Så att de blir totalt världsfrånvända och kommer med lögner så man häpnar, allt i andan att sabla ner på svenskar och förstöra landet. Någonstans påminner det om gamla dåliga skräckfilmer där folk plötsligt blir besatta.
Romerna bygde Sverige var det senaste jag hörde! Hade det varit kineser som tiggt på våra gator så hade nog de byggt Sverige också för jag tror allt handlar om att vilja skapa skuldkänslor . Ett folk som inte vågar säga ifrån och inte vågar hävda sin rätt till slut för piskan viner så fort Svensson öppnar munnen. Skrämmande.
En enkel parallell
Jag är djupt engagerad i våra ungdomar där vi bor och har lagt ner hela min själ i att få tillstånd ett större engagemang (läs. gå utanför bekvämlighetszonen) och stångar mig blodig i att få med mig folk trots att vi är nästan 400 medlemmar i min Facebookgrupp OCH att när jag träffar medlemmar är dom så glada över mitt engagemang….Que?
Jag är med i en annan generell grupp i området där jag också försöker sprida budskap och skapa en medvetenhet, samma sak där…helt tyst
MEN…gud nåde den Djävul vars hund eller katt bajsar på något olämpligt ställe som inte tas upp, då jävlar skrivs det spaltmeter av hatisk konsensus, ”-häng ut dom för allmän beskådning!!” Vi = Goda, Dom = Onda. Nyanseringen är noll.
Varför är det såhär?
För att vi som folk är livrädda att stå för våra åsikter/vara stolta eftersom vi ”vet” att det är lika med utfrysningen av ”Mobben”. Det spelar ingen roll i vilken del av samhällskiktet vi tittar, beteéndet är detsamma överallt. Ordet rasist är så utvattnat och meningslöst att det borde utgå från SAOL omgående. Någon skrev att det började med Palme….jag skulle vilja säga att regeringen Hansson satte ribban redan under andra världskriget genom att tillåta tyska ockupationsmakten använda vår järnväg för transport av stridande tyskar upp till våra ockuperade grannar Norge..och sedan klappa oss på axeln och kalla oss Neutrala…tillåt mig kräkas medan jag skäms. Hade det inte varit för Röda korset och dom vita bussarna skulle förnedringen varit total.
Därefter fortsatte vi ”hora bort” vår stolthet/vår generellt sätt likavärdering i djup skräck för att vi annars kanske kränker någon, ett ord som även det borde gå samma väg som rasist.
Vi har en låååång väg av rakrygghet att vandra
Det där var möjligtvis sant i din egen skalle.