Den så kloke David Eberhard konstaterar att uttrycket ”pk” nu alltmer ersätts med ”åsiktskorridor”, vilket för övrigt är en lysande beskrivning.
http://www.gp.se/nyheter/ledare/gastkronikor/1.2709378-david-eberhard-godhetens-riddare
Den där åsiktskorridoren är en farlig rackare som man ska se upp med när man trevar sig fram i den. Den tycks nämligen bli allt smalare ju längre man kommer och inte nog med det, längs bägge sidorna är det laddat med landminor som inte bara spränger bort ens ben utan hela ens namn och rykte, och dessutom automattatuerar en med epitet som slutar på -ist.
Nazist. Fascist. Kommunist. Stalinist. Rasist.
Och så vidare.
Korridoren är farlig, ty som den somaliska journalisten Amun Abdullahi (hotad av muslimer i Sverige och utfrusen av kollegerna på Sveriges radio sedan hon avslöjat att en ledare på en fritidsgård rekryterade till den somaliska islamistmilisen, al-Shabaab) svarade när en svensk journalist frågade hur hon tordes flytta tillbaka till Somalia:
”Det är farligare i Sverige än där. Det är alltid farligast där man inte törs säga sanningen.”
http://www.svt.se/ug/jag-trodde-pa-journalistiken
Sug på den en stund.
För där är vi i dag.
Alltför många ser sig omkring innan de viskar sina åsikter.
Än fler törs överhuvudtaget inte framföra dem av rädsla för att bli beskylld för något de inte är.
Ett demokratiskt Sverige 2015? Kyss mig.
Ordet ”rasist” tycks för övrigt vara det mest våldtagna och missbrukade nuförtiden. Om jag slår upp ordet så finner jag bland annat följande beskrivning:
”Uppfattningen att vissa folk är överlägsna andra till följd av en bestämd rastillhörighet”, vilket i sig är så förbannat löjligt att jag inte förstår att någon orkar diskutera det. Bortsett från att hela det förlegade rasbegreppet borde ha avskaffats för länge sedan, skulle rasismen alltså betyda att ett folk, förslagsvis asiater, generellt sett skulle vara överlägsna ett annat folk, förslagsvis européer. Eller tvärtom.
Trams.
Och jag undrar vem/vilka som vinner på att hålla idén levande.
Om jag däremot nu säger att jag inte tycker om norrlänningar, danskar, engelsmän eller människor av någon specifik nationalitet, så betyder det alltså inte att jag är rasist, eftersom dessa inte utgör någon ras.
Så till ordets makt. Eller inte?
Jag vet inte om svenska politiker var först med att avskaffa ”obehagliga” ord eller ändra dem, men jag vet att de gärna vill sola sig i glansen för att ha gjort det.
Plötsligt fick ingen längre säga ”neger” (vilket i spanskan är ett högst normalt ord för svart) för att det var fult och nedsättande. Sedan man hattat lagom mellan ”mörkhyad” och ”färgad” (vem färgade dem?) kom man överens om att ”afroamerikan”, ”afroeurope” eller ”afrosvensk” var politiskt korrekt.
I samma sekund infördes typ dödsstraff för att på konditoriet säga ”negerboll”. Nu heter det chokladboll.
Och därmed är alla fördomar mot svarta människor avskaffade – yippie!
Bättre blev det. Först hette det invandrare, sedan immigranter och nu migranter. Vad blir nästa modeord – gäster eller besökare eller donatorer? Jag väntar med spänning.
Att i dag yttra zigenare är ju lika med att bli skjuten i direktsändning. Romer låter ju mycket bättre och märkligt nog har samtidigt svenska folkets motstånd mot tiggeriet på gatorna växt till över 50 procent.
Konstigt. För nu, när politikerna sagt sitt, borde ju alla fördomar och problem vara borta.
Svenska politiker döper om, ler över att ändringen av ett enkelt ord lett till ett bättre samhälle.
Sedan ser de sig förvånat och förtvivlat omkring och undrar varför inte resten av världen står upp och applåderar.
Förstår världen verkligen inte Sveriges storhet?