Scenen: En krog i Visby en ljummen sommarkväll. Medverkande:

Högt uppsatt politiker A (man, rödgröna röran)

Högt uppsatt politiker B (kvinna, alliansröran).

A: ”Skål på dig, skönt att vara här.”

B: ”Skål! Rena semestern, tycker jag. Här slipper man ju ta upp de riktiga problemen och kan svamla runt lite, bara.”

A: ”Men det har inte Jimmie fattat. Han tror att det är på riktigt.”

B: ”Ja, stackars sate. Men han blir väl snart utbränd igen.”

A: ”Man kan ju alltid hoppas. Men du, det är ju ett jävla liv i tidningarna om vad alla nyanlända ställer till med. Inte bra, inte bra.”

B: ”Ert fel, det är ju ni som skyfflar in dem i parti och minut. Hur vore det att ha en plan?”

A: ”Plan och plan, det är ju lätt att säga. Och förresten är alltihop Feffes fel. Var det inte han som sa att vi skulle öppna våra hjärtan, kanske?”

B: (fnissar) ”Hjärtan ja, men inte svängdörrar stora som Gotland. Förresten gjorde han det där bara för att jävlas med er innan han skulle avgå. En liten avskedspresent, liksom.”

A: ”Jo, tack för den! Och vad gör han nuförtiden?”

B: ”Dejtar en brud, fnattar omkring en Fiat 500 och skriver bok.”

A: ”Bok? Feffe? På allvar? Vadå för bok?”

B: ”Det ryktas att titeln är 50 shades of lies, nåt politiskt erotiskt, liksom.”

A: ”Huvva, låter rätt äckligt.”

B: ”Men sluta hyckla, vi är alla politiker.”

A: ”Rätt. Skål. Men du, den där aktuella debatten om gruppvåldtäkter är ju rätt jobbig.”

B: ”Äh, den blåser över, det kommer någon ny skit snart, typ en grekkris till. Det är väl värre med att någon listig jävel har kommit på att vi inte bygger en tiondel så många bostäder som behövs.”

A: ”Det hade inte behövts så många om inte Feffe sagt att vi skulle öppna våra hjärtan. Men vafan, de kan väl bo hos varandra så länge, det är de ju vana vid. Jävla gnäll, är vad det är. Förresten ska jag flytta snart.”

B: ”Skaru? Kul! Vart och varför?”

A: ”Trött på att vara folklig, hähä, så det blir innerstan nu. Östermalm. Blir nästan granne med Jonas. Kan vänstern så kan väl jag, hähä. Hittade en trea för sjuånhalvmiljon, vilket jävla kap.

B: ”Renoveringsobjekt?”

A: ”Inte riktigt. En del måste ju fixas, kök och badrum och så. Men det lånar jag till, det kostar ju inget. Och så kör jag svart med hantverkarna, det är mitt lilla ROT-avdrag, hähä. Lyan blir skitfin, om några år är den uppe i tolv, kanske fjorton.”

B: ”Pensionsförsäkring, liksom. Schysst.”

A: ”Liksom. Ska vi ha en öl till?”

B: ”Minst. Men du, visst är det tjatigt att pöbeln blandar ihop vallöften med riktiga löften? Och att de anser sig ha rätt att tycka så jävla mycket. Det är ju vi som får slita åt dem.”

A: ”Präxist. Tur att vi fick lönehöjning nu. Folk skulle ju bara veta hur mycket vi jobbar. Ingen fyrtiotimmarsvecka här inte.”

B: ”Nä, jag har inte kommit upp i trettio på länge, hehe. Har ju lite att pyssla med på sidan, vettu, jag kör lite konsult och så.”

A: ”Åh fan, häftigt. Lönar det sig?”

B: ”Skojar du? Jag tar tjuge papp för att snacka i en timme. Och mest skit, då, hehe. Funderar faktiskt på att lägga av politiken snart. Jag kan ju gå med full pension och bara konsulta lite istället. Slipper ju höra allt tjafs då. Får väl skriva en bok istället – Fifty shades of bullshit. Lika bra att dra innan Jimmie är uppe i tjufem procent och det lär väl gå fort med er politik.”

A: ”Hahaha, ingen dum idé. Men du, förresten (stirrar nu lystet på B:s nylonklädda lår under den korta kjolen), ska vi inte gå över till mitt hotell och ta en drink på rummet? Vi kanske kan nå en liten juniöverenskommelse, hähä.”

B: ”Blocköverskridande samarbete, menar du? OK, vi gör en kompromiss då. Om jag går med på det så får du göra jobbet.”

A: ”Ja, nu ska vi väl inte göra långbänk av det här. Drick upp så tar jag notan och så går vi.”

B: ”Det kallar jag korta beslutsvägar. Synd att du är i fel parti. Men jag kan väl inte bli smittad av en enda natt. Kom nu … ”

En vanlig kväll i Almedalen, alltså. Kom nu ihåg att hela den här historien är påhittad.

Eller …?