Läser i tidningen om Skäggmassakern. En alldeles förfärlig historia.

För att sammanfatta saken – I Ohio är det trassel hos Amishfolket, en mycket konservativ, religiös gruppering för vilken skägget har en viktig betydelse. Den Amishman som blir av med sitt skägg betraktas som nedgraderad.

Sedan biskop Mullet för några år sedan uteslöts ur Amish-sekten har hans söner Levi, Johnny och Lester bildat en extrem Amishgrupp. De har brutit sig in i andra Amishmedlemmars hem och med hjälp av häcksax klippt skägget av mannen i huset. Huvva!

De tre amishextremisterna är nu gripna, misstänkta för inbrott och kidnappning, eftersom skäggklippandet utförts med våld och några av offren drabbats av fler skador än hårlöshet när extremisterna gått loss med häcksaxen. Enligt sheriffen Fred Abdalla kan man inte utesluta fler gripanden.

Det är en farlig tid för Amishmän.

Läser i tidningen om Håkan Juholt. En alldeles förfärlig historia.

Förtroendet för karln har rasat till 16 procent (bland hans egna, trogna), det lägsta en sosseledare någonsin haft. Själv säger Juholt under ett möte med partikamraterna att hans ”ställning är stark”.

Ett uttalande som gör mig om möjligt mer rädd för honom än tidigare.

En liten repetition:

Juholt för en politikertradition vidare. Girigt stjäl han skattepengar och ser oförstående ut när han står med fingrarna i syltburken:

Han visste inte. Han förstod inte. Han kände inte till reglerna.

Vem vill ha en ledare som vid 49 års ålder inte vet, inte förstår, inte känner till regler? En man, som i sin maktposition har en hel stab av medarbetare som – liksom i Sahlins fall – kunde tagit tag i ekonomin och sett till att allt sköttes korrekt.

Jag tror att Juholt ljuger. Han visste förbannat väl. Men han ville ha ännu mera skattepengar.

Den här killen har – genom att bli ledare för socialdemokraterna – indirekt talat om att han vill styra landet. Det är han som – nu överdriver jag en aning – i en akut krigssituation ska avgöra om vi ska trycka på den röda knappen eller inte.

Och nu påstår han att han inte ens kan kryssa i rätt ruta på en blankett!

Okej. Låt oss tro på hans okunskap. Vill vi då att det är hans finger som ska vila på den röda knappen?

Nej. Trodde väl det.

Juholt är inte ensam representativ för politiker som är tjuvar, lögnare och bedragare. Han är i fint sällskap av folk från många partier.

Jag tänker inte tjata om Sahlin – det det mest flagranta exemplet på oförfalskad dumhet. Hon talar för sig själv. Det tragiska är att fattiga, ensamstående mammor uttryckte sin förståelse för hennes agerande:

”Jag förstår Mona, man vet ju själv hur det är i slutet av månaden!”

Utan att förstå att Mona Sahlin och hennes man per månad hade en gemensam hushållsinkomst som motsvarar en låginkomsttagares årsinkomst.

Gud bevare oss.

Jag påminner åter ödmjukt om att politiker från båda lägren fifflat, stulit och ljugit. Efter det senaste valet var det Reinfeldt som hade oärligt folk i leden. Han var alltför feg, alltför sen med att sparka ut dem.

Jag efterlyser effektivitet. I det här fallet – ut med Juholt – NU!

Och ut med alla andra folkvalda som trots höga skattebetalda löner förskingrar, stjäl, luras, bedrar, ljuger och mörkar på bekostnad av oss som betalar.

I ett privat företag hade det gått på tio minuter.

Hur svårt kan det bli, bara för att det handlar om skattepengar? Mellanmjölksmentalitet fungerar bra till en viss gräns, framförallt för dem det verkligen är synd om.

Men det är svårt att tycka synd om Håkan Juholt.