Låt oss göra det klart med en gång:

Jag är, i sammanhanget, ointresserad av Juholts partitillhörighet även om Mona Sahlin lyckades exemplifiera den totala dumheten bättre än alla.

Sossarna är långt ifrån ensamma om att ha haft lögnare, bedragare och tjuvar i leden. Det är bara att googla bakåt bland riksdagsmän och partiledare som stulit, bedragit och roffat åt sig, skaffat sig förturer i bostadsköer och underlåtit att betala licensavgifter. I raden av tjuvar hittar du folk från de flesta politiska åskådningar.

Det som verkligen gör mig rädd på allvar, är att människor som gör anspråk på att styra landet är så förbannat korkade att inte ens Lucky Lukes hund Ratata kan göra anspråk på förstaplatsen. Vad de här människorna inte förstår är att de – för sina ovanligt höga löner – bär ett extra högt moraliskt ansvar eftersom det är du som betalar för deras tjänster.

Än värre är att de inte – när de ertappas med fingrarna i syltburken – förstår att leken är över.

De nekar, mörkar, ljuger, vilket naturligtvis får Sveriges samlade journalistskara att visa huggtänderna, dregla och jobba dygnet runt. Och i öppenhetens Sverige kommer varje räkning, varje obetald faktura, varje bot förr eller senare att grävas fram och redovisas. Som om det, efter decennier av journalistiskt grävande, vore en överraskning.

Till sist tvingas den ”stackars” politikern pudla och avgå.

Vad värre är, som en parasit återkommer han eller hon några år senare, uppenbarligen förlåten, på en ny, välbetald post. Om han/hon inte redan belönats med att bli landshövdning eller ambassadör någonstans.

Och vi förlåter svenskt.

Det är inte tjuvarna det är fel på, utan oss som avlönar dem. Medan vanliga tjuvar döms och kastas i fängelse, belönar vi de här med bättre positioner och utlandstjänster. Allt via de partier ni (jag röstade inte) röstade på i valet.

Sjukt.

Jag gillar fransmännen. När något liknande händer ställer de franska långtradarchaufförerna sina lastbilar på tvären över motorvägarna. Bönderna kör med traktorer och släp till Paris och tippar 40 ton koskit på trappan till regeringsbygganden. Bagarna slutar leverera pain riche.

Frankrike stannar.

Protest, kallas det.

I Sverige knyter vi handen i byxfickan, tar lydigt på säkerhetsbältet och inte förrän det är fredag och tilräckligt med lådvin runnit ner i radhusområdet kommer saken upp till diskussion.

Och på måndagen är allt glömt.

För Juholt – han är nog ändå en schysst kille innerst inne. Och alla kan väl begå misstag – som Mona – eller hur?

Så länge vi resonerar så, är vi värda sådana som Juholt.

Eller vad de nu råkar heta för stunden.

Gud bevare oss.